HINDUISMEN

1
HINDUISMEN

• Introduktion
• 1. Hinduismen kan vara en uppsättning handlingar
• 2. Hinduismen som rituell sedvänja
• 3. Hinduismen som kunskapstradition
• 4. Det historiska perspektivet på hinduismen

2
Brahmana-teologi och religiös mångfald

• En mångfald av gurus och olika läror
• Trots detta finns en elit av lärda pandits som
  har definierat hinduismen
• Det finns tre huvudriktningar
• - den brahmanska kärntraditionen
• - organisationer som fokuserar starkt på
  frälsningen (moksha) Ex. TM, ISKCON, Sai Baba
• - by- eller stambaserade religiösa traditioner
• Sanatana Dharma lag, plikt, religion etc
• - Människan upprätthåller universum genom sina
  handlingar.
• - Varnashramadharma står för följande
• - De fyra klasserna (varna) brahmana,
  kshatriya, vaishya, shudra
• - De fyra levnadsstadierna lärjungestadiet,
  familjeförsörjarstadiet, skogsbostadiet,
  asketstadiet

3
Jati (kast) är de olika yrkesgrupper etc som
inordnas under varna.

• Hinduismen som rit och som kunskap
• Hinduismen är också en rituell sedvänja. Man
  utför en mängd olika ritualer vid ex vis Ganges
  för att rituellt rena sig. Pilgrimer samlas i
  staden för ritualer.
• Det är viktigt att påpeka att hinduismen också är
  en kunskapstradition. Det finns en lång
  intellektuell tradition också när det gäller
  filosofi.
• Ingen religion har ett större antal heliga
  texter.
• Brahmanerna står traditionellt högst i samhället,
  högre än de präster som bara utför ritualer.

4
Definitioner av Hinduismen

• Brahmana-klassen har definierat en hindu som en
  som accepterar Vedas auktoritet, följer
  varnashramadharma, och accepterar sin egen klass
  som teologisk auktoritet.
• B.K.Smith utgår från Veda och relaterar senare
  utveckling till Veda Halbfass Veda och Dharma
  Smiths definition Hinduismen är religionen för
  de människor som skapar , upprätthåller och
  förändrar traditioner med legitimerande referens
  till Vedans auktoritet.
• Eliade tar in de centrala begreppen som
  maya, karma, yoga, brahman, samsara, moksha,
  bhakti (obs. avidya).
• I modern hinduism betonas även dessa begrepp.
• Obs att Jacobsen tillbakavisar tendenser hos
  västerländska forskare att hinduismen består av
  flera religioner, det finns trots allt en syn på
  att hinduismen är en religion fast ordet inte
  funnits mer än 200 år.
• Hindutva-begreppet finns i modern politik under
  1900-talet, hinduiskheten viktigt i
  nationalismen.
• Hur spridd är hinduismen i världen?

5
Den tyske indologen Stietencron hävdar att
hinduismen är flera religioner och den har ingen
enande teologi. Man menar att det har aldrig
funnits något hinduiskt samfund i Indien. Det
finns bara olika traditioner

• Idag levande hinduer anser dock att det finns
  något som kan kallas hinduism med vissa
  kännetecken.
• Det är intressant att konstatera att först så gav
  engelsmännen namnet hinduism till indiernas
  religion och nu vill vissa västerländska forskare
  säga att den inte finns.
• Om man ger rätten till religionens anhängare
  själva att namnge sin religion, så finns det
  faktiskt någon tradition som kan kallas
  hinduismen.
• Brahmaner har i tvåtusen år namngett en tradition
  som de kallat för dharma (lag, lära) som är
  ungefär dagens hinduism.

6
Perioder i hinduismens historia

• Svårt att göra perioder p g a den indiska
  motviljan mot exakta historiska perioder. En
  relativt enkel periodindelning är enligt
  Jacobsen
• Induskulturen och förvediska traditioner (till
  1750 f.v.t.)
• Den vediska perioden (1750-500 f.v.t.)
• Asketisk reformperiod (500-200 f.v.t.)
• Klassisk hinduism (200 f.v.t. 1100 e.v.t.)
• Hinduiska organisationer (1100 e.v.t. 1850)
• Modern hinduism (från 1850)

7
Kosmiska perioder

• Hinduismen har en indelning av världsförloppet i
  olika kosmiska perioder av olika längd
• Kali-yuga (4.320.000 år) är den nuvarande
• Perioderna är cykliska och när alla perioder
  gåtts igenom börjar världen om igen

8
Skrifttraditioner

• Veda, häri inräknas också Brahmana-texterna.
  Dessa texter räknas som uppenbarade (shruti) och
  som absoluta rättesnören.
• Smriti de har en författare. Ex Mahabharata,
  Ramayana, Purana
• Sutra-texter De är korta, ofta gåtfulla texter
  som kräver omfattande kommentarer för att förstås
  
• Det heliga språket är Sanskrit som har flera
  olika varianter. Det klassiska sanskritspråket
  fastställdes av Panini på 200-talet f.Kr.

9
Från induskulturen till varnashramadharma

• Induskulturen ca 3.000 1700 f.v.t. Dess
  religion hade troligen starka drag av rituell
  renhet, kvinnliga gudafigurer, fallosstenar
  (Siva?), kanske yoga existerade en bild av en
  mediterande yogi finns?
• Förbindelsen med senare vedisk religion
  omdiskuterad. Antingen kontinuitet eller en arisk
  invandring från norr. Senare forskning lutar nu
  mera åt en kontinuitet.

10
Den vediska religiösa traditionen

• Vedaböckerna Rigveda, Samaveda, Yajurveda är
  Samhita-texterna. Atharva-veda har en
  magisk-praktisk funktion.
• Efter 800-t. f.v.t. tillkom tre textgrupper
• - Brahmana
• - Aranyaka
• - Upanishaderna (Vedanta)

11
Vediska ritualer

• Omfattande ritualer, homa, yajña. Vedisk religion
  ville bevara naturens ordning och samhällets
  ordning. Gudarna och människorna stödde varandra
  i detta.
• Matoffer, offer av soma och djuroffer
  (ex.ashvamedha). Offret upprätthåller världen så
  det gäller att utföra ritualerna på rätt sätt.
  Därför fick brahmana-prästerna en mycket viktig
  roll. Texterna reciterades utantill eftersom det
  inte ännu fanns någon skrift.
• Brahman är kraften i offret, genomsyrar universum
  och är den yttersta principen. Brahman-begreppet
  blir sammanhållande. Idén om att allt har
  uppstått ur en princip finns redan i Rigveda. Det
  var början till denna monistiska idé som sedan
  kom att dominera i Upanishaderna.

12
Vediska gudar

• Indra är en atmosfärisk gud. Han är krigs- och
  åskgud. Hans vapen är Vajran (åskvigg), en
  kastklubba. Han är den viktigaste och i många
  texter dominerande guden.
• Vritra (ormgud) kamp mot Indra som vann den
  kampen och betraktas som en sorts frälsare som
  besegrade draken Vritra.
• Agni, eldguden, offrets gud, förknippad med solen
• Soma, var den heliga rusdrycken personifierad.
  Den gavs till gudarna och till deltagarna i
  offerceremonierna. Troligen var den baserad på en
  växt som innehöll efedrin,som verkar
  centralstimulerande.
• Varuna och Mitra uppträder alltid i par, kan
  representera sol och måne. Varuna var vid sidan
  av Indra den vikigaste guden i Rigveda.
• Det viktiga i Veda är offret.

13
(No Transcript)
14
(No Transcript)
15
Den vediska traditionens möte med
shramana-rörelsen.

• Den vediska religionens centrum var tidigare i
  västra Indien, men flyttades gradvis österut till
  Gangesdalen där de mötte religiösa grupper med
  asketiska traditioner som kallas för
  shramana-rörelsen. Sanskritverbet shram betyser
  sträva, vilket innebar att de sökte sann
  kunskap och drog sig undan från världen.
• Shramana-asketerna var ute efter att förverkliga
  befrielse från återfödelse genom askes,
  meditation och kunskap. Man ville slippa undan
  förändringen i världen och realisera de
  oföränderliga och odödliga. Detta är tankar som
  la grunden till alla indiska religioner i vilka
  föränderligheten alltid är ett problem. Liksom i
  det gamla Grekland under ungefär samma tid.
• Under denna tid blev indierna mera bofasta
  jordbrukare och det gjorde att det blev möjligt
  att ägna sig åt annat än att producera mat för
  vissa grupper. Individualismen blev möjlig och
  fokus kom att hamna på frälsning för den enskilde
  i stället för det kollektiva.

16
Upanishaderna

• Sammanställdes från 600-t. f.v.t. Inflytande från
  Sramana-traditionen
• Teman 1) Mikro-makro-korrespondenser det finns
  korrelationer mellan människan, världen och
  offret
• 2) Brahman den enhetliga världsgrunden. Allt är
  skapat från brahman och allt går tillbaka till
  brahman.
• 3) Självet atman är egentligen en del av
  brahman, detta skall inses.
• Huvudbegrepp i hinduismen efter Upanishaderna
  är Samsara (det eviga kretsloppet), karma
  (orsak-verkan gärningarnas resultat), Atman,
  Brahman, maya (slöjan eller okunnigheten skymmer
  sikten, att kunna se den sanna verkligheten) tat
  tvam asi, detta är du, som står för att atman
  är lika med brahman moksha (befrielsen från
  samsara och uppgående i brahman). Atman är hela
  världens själ och är det verkliga.

17
Upanishaderna forts.

• Man skiljer mellan en högre och en lägre kunskap.
  Den lägre kunskapen är de yttre förnimmelserna
  och den högre realiseras med meditation och yoga
  och är lika med brahman. Den högre kunskapen
  handlar om hur man lär känna akshara, det
  odödliga, oföränderliga, ofattbara, som saknar
  familj. Det rör sig om att finna något som är
  oföränderligt, evigt etc. Det är en strävan som
  sedan kommer att återkomma i alla indiska
  religioner, särskilt buddhismen med sitt nirvana.
• De vediska gudarna är inte längre så viktiga.
  Kraften i offret blev brahman som är den eviga
  principen i universum och också det eviga
  elementet atman i varje människa. Det ledde
  senare till den teistiska hinduismen där en gud,
  Shiva eller Vishnu, blev till den mäktigaste och
  likställdes med brahman.

18
Upanishaderna forts.

• Mantrat AUM (OM) används i meditationen. Det kan
  indelas i fyra i meditationen A är det vakna
  medvetandets nivå, B är drömmedvetandet, M är
  djupsömnnivån, Stillheten är det fjärde stadiet.
  Detta fjärde stadium är icke definierbart, bortom
  all dualitet etc. Det är självet, atman.
• Detta kommer att vara grunden till Sankara
  tänkande Vedanta-filosofin på 700-t e.v.t. som
  förordade att endast brahman var verklig, och
  därmed också atman. Shankaras filosofi har sedan
  påverkat den filosofiska hinduismen på 1900-talet
  som är det hinduiska tänkande som har fått ett
  visst inflytande i västerlandet.

19
Kris i den vediska traditionen.

• Under kejsar Ashoka (200-t f.v.t.) och
  Maurya-imperiet som behärskade nästan hela Indien
  främjades buddhismen och de vediska traditionerna
  blev lite undanskymda.
• Efter Maurya-rikets sammanbrott 185 f.v.t.
  stärktes hinduismen igen.
• Nästa stora rike i Indien var Gupta-perioden
  (320-ca 500 e.v.t.) och då blomstrade den
  hinduiska religionen. Denna period räknas som det
  klassiska Indiens guldålder då man nådde stora
  framgångar på många områden, särskilt matematiken
  där man använde nollan och de arabiska
  siffrorna som alltså kommer från Indien.

20
Varnashramasystemet

• Varnashrama-systemet syftar på att det finns
  rättigheter och plikter knutna till klass
  (varna) och levnadsstadium (ashrama)
• Varna är en ideologisk term som klassificerar de
  olika kasterna i en hierarki av fyra
  prästklassen (brahmana), krigarklassen
  (kshatriya), bonde- och köpmansklassen (vaishya)
  och tjänarklassen (shudra). Det är ett utopiskt
  system som inte återspeglar verkligheten. Varje
  klass har till uppgift att bevara samhällets
  helhet.
• Bara personer från de tre översta klasserna hade
  lov att höra recitationen av Veda. De är de två
  gånger födda p g a att de genomgick en initiation
  som tillät dem lära sig Vedatexterna.

21
Varnashramasystemet forts.

• Jati är i stället namnet på de kaster som finns i
  Indien. Det är släktskapsgrupper som är
  arrangerade hierarkiskt i regionerna.
  Brahman-kaster är högst och Shudra-kaster är
  lägst. Dessutom finns kaster utanför klassystemet
  som idag kallas daliter. Brahmanerna är rena och
  Shudra orena och daliterna ännu orenare.
• Man kan i princip inte byta kast. Man ska gifta
  sig inom kasten. I dag utgör de orena kasterna
  ca 20 av befolkningen. Diskriminering p g a
  kast är förbjudet idag i Indien.
• Karma-begreppet kan legitimera kastsystemet genom
  att en persons sociala ställning är något som hon
  själv har gjort sig förtjänt av.

22
Ashrama-föreställningen.

• Ashrama-föreställningen uppstod under 400-talet
  f.v.t. Ordet betydde eremitage, de brahmanska
  asketernas tillhåll. De var mera trogna mot den
  vediska traditionen och tillämpade en idé om att
  livet hade fyra stadier eller mål.
• 1) Uppfyllelse av rituella och sociala plikter,
  det är lärjungestadiet där man förverkligar
  dharma, 2) ekonomisk rikedom och politisk makt
  (artha), 3) estetisk och erotisk njutning
  (kama), på familjestadiet förverkligas de tre
  första stadierna. 4) befrielse från återfödelse
  (moksha) När man närmar sig det stadiet drar man
  sig tillbaka till skogen. I det sista stadiet så
  ger man upp världen och blir en sannyasin, en
  hemlös asket.

23
Varnashramadharma forts.

• För att nå frälsningen, moksha, och nå föreningen
  med brahman så måste man alltså ge upp
  familjelivet. Man blir en asket och munk bara
  strävar efter moksha.
• Läran om levnadsstadierna blir då ett sätt att
  lösa motsättningen mellan familjeliv och askes.
  Askettillvaron blir då ofta knuten till
  ålderdomen.
• Denna lära visar att hinduismen är både en
  samhälls-religion och en individualistisk
  religion där man kan söka sin egen frälsning och
  lämna återfödelsernas kretslopp.
• Relativt få hinduer söker sig till ett asketiskt
  liv i praktiken

24
Tidig bhakti och varnashramadharma.

• De episka texterna Mahabharata, Ramayana och
  purana-texterna blev centrala under
  Gupta-perioden. Hinduismens klassiska tankesystem
  formulerades, tempel byggdes och filosofiska
  kunskapstraditioner uppkom.
• Gudarna Vishnu, Rama, Krishna, Shiva, Durga, Kali
  och Ganesha etc. blev de viktigaste. Det hängde
  samman med uppkomsten av bhakti, tillbedjan av en
  personlig gud och stora sociala förändringar.
• Bhakti gjorde de två gudarna Vishnu och Shiva
  till de dominerande.

25
Forts.

• Få människor kunde eller ville bli asketer och
  bhakti öppnade vägen för även andra grupper, och
  fr a kvinnor och lägre kaster, att nå frälsning.
• Den vediska traditionen var bruten och de tankar
  om att målet för religiöst liv var befrielse från
  återfödelse blev dominerande.
• Detta var alltså en mera folklig rörelse, då den
  vediska traditionen var till för en exklusiv
  grupp av brahmanska män.
• Vishnu och Shiva hade inte någon central roll i
  Veda vilket underlättade för dem att bli något
  nytt i det som nu kan börja kallas hinduismen.

26
Bhakti i Bhagavadgita

• Bhakti var en reform av den vediska traditionen
  där man kan uppnå en förening med den gud som
  tillbeds, gudshängivelse
• Bhagavadgita skiljer ut tre olika
  frälsningsvägar
• Kunskapsyoga (jñanayoga), inse att självet är
  skilt från kroppen, avhållsamhet.
• 2. Handlingsyoga (karmayoga) innebär att man
  deltar i den vanliga världen, men utan intresse
  för handlingarnas följder.
• 3. Hängivelseyoga (bhaktiyoga), man riktar
  alltid medvetandet mot Gud vilket ger bra karma
• Bhaktitraditionen ledde till teismen i
  form av vishnuism, shivaism och shaktism